Det här är inte utmärkelser.
Det här är inte arv.
Det handlar inte om en änkas storlek.
Det handlar om skapelse.
Den här legenden hade en enorm gåva.
De hade ett sätt att tala, agera, eller till och med bara uttrycka sig, som fick en att känna sig förstådd. Det var som om de klev genom skärmen, scenen eller sidan och sa: “Jag förstår dig.”
Och det känns alltid möjligt. Verkligt. Mänskligt.
